|
I äldre tid underrätt i de större städerna. Enligt Magnus
Erikssons stadslag från mitten av 1300-talet skulle det i städerna
utom rådhusrätten finnas en lägre domstol ute på torget bestående
av tre medlemmar, en å kungens och två å stadens vägnar,
vilken skulle döma i smärre mål.
Under 1600-talet kom dessa lägre domstolar, som fanns endast
i de större städerna, att kallas kämnärsrätter. Det blev
också sed att kämnärsrätterna sammanträdde i rådhusen i de
s.k. kämnärsstugorna. Enligt en lagkommentar från början av
1700-talet bestod kämnärsrätten vid den tiden av en rådman
som ordförande och vid hans sida två s.k. kämnärer.
Enligt 1734 års lag skulle kämnärsrätten som första
instans i städerna rannsaka och döma alla tvister och brottmål
som inte enligt lag eller särskilda stadgar skulle avgöras av
annan rätt. I grövre brottmål skulle kämnärsrätten
rannsaka men inte döma. Målet skulle i dessa fall sändas till
rådhusrätten.
När man vid mitten av 1800-talet under påverkan av
liberalismens idéer önskade förenkla domstolsorganisationen,
avskaffades 1849 bl.a. kämnärsrätten.
Källa:
Nationalencyklopedin kämnärsrätt
|
