Kung Valdemar II:s jordebok (KVJ) från cirka 1230, är den äldsta skriftliga källan som berör skatter i Tölö socken. I denna omnämnes Halland på tre olika ställen; huvudlistan, kungalevslistan och hallandslistan. Från huvudlistan kan vi utläsa att Fjäre härad betalar en förhållandevis hög skatt, 80 mark silver. Endast Viske härad har liknande skattebörda. I kungalevslistan framgår vidare att det i Tölö funnits ett kungalev, det vill säga ett gods som tillhörde kronan.

Mer detaljerad beskrivning av hur skatten skulle betalas finner vi i hallandslistan. Om Fjäre härads skatt står inledningsvis [återgiven i Olsson 1954]; "Fjäre: I Tölö en gård med invånarna i Onsala, i salt, korn och vadmal 20 mark silver." Efter detta fortsätter listan med information om ytterligare skatter som skall erläggas om konungen kommer på besök. Slutligen listas hur många ledungsskepp området förfogar över (två stycken benämnda Dan och Andreas). Totalt betalar Fjäre härad 103 mark och 16 örtugar (jämför med huvudlistans 80 mark silver).

En inte så ringa del av dessa drygt 103 mark kommer således från en gård i Tölö jämte invånarna i Onsala, vilka förefaller speciellt behandlade i hallandslistan. Varorna som omnämnes är dessutom kända handelsvaror senare under medeltiden. Detta fick Bolin att anta att "en gård i Tölö" syftar på embryot till Kungsbacka stad [Bolin 1929]. Till detta har senare fogats att omnämnandet av Onsala, beläget i grannsocknen, eventuellt syftar på Gaasekil, känt sedan 1400-talet som en plats för handel [Sandklef 1954].

Kungsbacka omnämnes först 1366 (en handling daterad Kungsbacka slott 1366) och arkeologiskt förefaller Kungbacka ha varit ett glest befolkat samhälle under 1400-talet, som får en tätare bebyggelse först på 1500- och 1600-talen [Rosén 1998]. Dessutom vet vi att tyska köpmän i Rostock, Lübeck och Wismar 1292, av kung Erik av Norge fått brev där konungen garanterar att de skall ha "full säkerhet för sina varor såväl som för sina personer då de anlöper våra borgar Hunals i Halland...och Hialm" [återgivet i Rosén 1998]. Troligen har Greve Jacob, som lät uppföra Hunehals/Hanhals fästning efter att han erhållit Norra Halland i förläning 1283, stört handeln. Detta tolkas vanligen som att köpmännen var på väg till område(n) med handel längre in i Kungsbackafjorden eller Kungsbackaån [se t. ex. Rosén 1998 och Schaller-Åhrberg 1998].

Tolkar man breven bokstavligt förefaller ju seglats på Rolfsån till Hialm (Hjälm) i alla fall ägt rum. Helt säkert har man även kunnat segla upp till nuvarande platsen för Kungsbacka. Om Kungsbacka slott, måhända en rätt liten byggnad, funnits t. ex. på den strategiskt belägna skansen-området, kan den utgjort en naturlig ankringsplats för handelsskeppen, men de kan ju i teorin även seglat längre upp. Som påpekats på senare tid vet vi inte om "En gård i Tölö" syftar på socknen eller byn [Rosén 1998]. I och med Varla-grävningarna och dess delvis lyxbetonade fyndmaterial framstår ju detta område som ett alternativ, förutom Tölö by i sig själv, men även Gåsevadholm har på senare tid föreslagits [Schaller-Åhrberg 1998].

Till denna intressanta diskussion skulle jag vilja foga möjligheten att det i Skårby, på platsen för fyndet av Otto-Adelheid-Penningen, invid Kungsbackaån under sen vikingatid och tidig medeltid funnits en mindre hamnplats, där man förmodligen idkat handel. Det är vidare inte omöjligt att hallandslistans "En gård i Tölö" direkt eller indirekt (det vill säga en handelsplats som ger skatteintäkter men som formellt sorterade under det som listas som "En gård i Tölö") åsyftar denna plats. Denna idé bygger dock på att vi dagsläget blott sett "toppen av ett isberg" vad gäller metallföremål, samt att flera av det som i denna artikel kallas boplatsfynd hör hemma i perioden 1000-1300.